Med skyhöga förväntningar anlände Mediamaskinen till den fantastiska arenan Globen. Kön var lång, men det rullade på bra och vi var snart innanför portarna. Helt ovetandes om vilka platser vi tilldelats letade vi oss fram till sektion 16 B. Och vilka platser vi fått! Vi satt på kortsidan några rader från högst upp med scenen precis framför oss. Publiken strömmade in från alla håll och kanter. Närmare 14,000 människor blev det till slut. Efter en stund släckes det ner. Vi kände oss som legendariske Def Jam-bossen Rick Rubin där vi satt och väntade på att showen skulle kicka igång. Interlude-slingan drog igång och därefter H.A.M-beatet. Jay-Z och Kanye uppenbarade sig - på varsin scen. De stod alltså på varsin upplyst plattform, som sedan reste sig från marken ungefär tio meter över ståplats-publiken. På sidorna visades passande videos. De bytte av varandra och rappade i turordning och det hela var igång - mäktigt! Efter ytterliggare fyra Watch the Throne-låtar var det dags för Jay-Z att köra ett par egna låtar. "Let me tell you about where I'm coming from..." och så drog ett pumpande hårt beat igång! Låten var "Where I'm From". Sedan var det Mr. Wests tur att ta över showen. Han bjöd på två låtar från "Graduation" följt av klassikerna "Jesus Walks" och "All Falls Down". Sådär höll de alltså på. Sjöng de inte egna låtar fick vi njuta av ytterliggare låtar från mästerverket "Watch the Throne". Efter ungefär två och en halvtimmes magisk föreställning var det hela över och avslutningen på showen bestod av favoriten "Ni**as in Paris" inte mindre än fem gånger! Med lyckliga själar lämnade vi arenan och kunde i stort sett inte haft en bättre upplevelse.

Bäst enligt Johan: "All of the Lights" - Kanyes energi var utomjordisk och han fullkomligt skrek ut refrängerna. Makalöst mäktigt!

Bäst enligt Peter: "Ni**as in Paris".

Sämst: Att "Ni**as in Paris" spelades fem gånger istället för att slänga in favoritspåren "Murder to Excellence" och "Why I Love You".

Kvällens låtlista: