Efter succéspelningen på Peace & Love i Borlänge var förväntningarna skyhöga. Då, en varm sommardag full av taggade festivalmänniskor. Nu, en av de kallaste junidagarna på flera år. Trots regn och blåst hade jag inställningen att "det blir vad man gör det till".  Vi går in på Söderstadion strax efter 18-tiden för att "vätska upp hjärncellerna" och börja tagga till. Stämningen är god trots det dåliga vädret, och efter några timmar ryktas det att Deadmau5 är på väg att gå på. Vi rusar ut och ser att han har äntrat sitt podie. Vi är snabbt längst fram i mitten där det tidigt skapas en ring mitt bland publiken. Låten byggs upp, droppen är på gång och BAM! Folk blir som galna och studsar till höger och vänster. Väldigt bra drag, som tyvärr snabbt förändras. Ljudet är katastrofalt! Låg volym och för mycket bas. Det kändes som att gå på konsert i en burk. Spelningen rullar på och det känns som att alla mest vill att det ska ta slut. Själv valde jag att gå längst bak till öltältet för att lyssna. Där blev ljudet betydligt bättre och man kunde äntligen urskilja vilka låtar det var som spelades. Ett flertal nya låtar, som jag inte hade hört innan, spelades. En av dem snäppet bättre som jag dock ännu inte lyckats få tag på. Det var en cool ljussättning som tyvärr inte upplevdes lika maffig då dagsljuset stannat kvar långt in på kvällen. På grund av kyla, regn och dåligt ljud bestämde vi oss för att gå strax innan det var slut. Sammanfattningsvis så förstördes spelningen mycket av vädret och det dåliga ljudet. Engagemanget av Deadmau5 hade nog varit större om det hade varit bättre förutsättningar för en bra spelning. Med ledsen min ger jag detta dåliga betyg.

 

Mediamaskinens betyg på livespelningen:

 

/Johan "Stux" Stuxberg

Med skyhöga förväntningar anlände Mediamaskinen till den fantastiska arenan Globen. Kön var lång, men det rullade på bra och vi var snart innanför portarna. Helt ovetandes om vilka platser vi tilldelats letade vi oss fram till sektion 16 B. Och vilka platser vi fått! Vi satt på kortsidan några rader från högst upp med scenen precis framför oss. Publiken strömmade in från alla håll och kanter. Närmare 14,000 människor blev det till slut. Efter en stund släckes det ner. Vi kände oss som legendariske Def Jam-bossen Rick Rubin där vi satt och väntade på att showen skulle kicka igång. Interlude-slingan drog igång och därefter H.A.M-beatet. Jay-Z och Kanye uppenbarade sig - på varsin scen. De stod alltså på varsin upplyst plattform, som sedan reste sig från marken ungefär tio meter över ståplats-publiken. På sidorna visades passande videos. De bytte av varandra och rappade i turordning och det hela var igång - mäktigt! Efter ytterliggare fyra Watch the Throne-låtar var det dags för Jay-Z att köra ett par egna låtar. "Let me tell you about where I'm coming from..." och så drog ett pumpande hårt beat igång! Låten var "Where I'm From". Sedan var det Mr. Wests tur att ta över showen. Han bjöd på två låtar från "Graduation" följt av klassikerna "Jesus Walks" och "All Falls Down". Sådär höll de alltså på. Sjöng de inte egna låtar fick vi njuta av ytterliggare låtar från mästerverket "Watch the Throne". Efter ungefär två och en halvtimmes magisk föreställning var det hela över och avslutningen på showen bestod av favoriten "Ni**as in Paris" inte mindre än fem gånger! Med lyckliga själar lämnade vi arenan och kunde i stort sett inte haft en bättre upplevelse.

Bäst enligt Johan: "All of the Lights" - Kanyes energi var utomjordisk och han fullkomligt skrek ut refrängerna. Makalöst mäktigt!

Bäst enligt Peter: "Ni**as in Paris".

Sämst: Att "Ni**as in Paris" spelades fem gånger istället för att slänga in favoritspåren "Murder to Excellence" och "Why I Love You".

Kvällens låtlista:

Redaktionens senaste favoritgrupp på den svenska hiphopscenen stavas Ozone Fukkaz. Mr. Foolish som vi känner från Killa Clowns har teamat upp med mäktige Hazardous Hab och Peddybear. Tillsammans är de fantastiska och levererar en stor dos energi och pondus. Peter kom över musikvideon till första låten "Otitlad (Daff, Vem E De?)" och vi blev båda störtförälskade i både låten och beatet, som är producerat av Beatslingers.
Sedan dess har de släppt "Given Numero Tres (Tänk På Det)" och "Jag E Där Bebbe" tillsammans med härlige Bob Village. Jag hade megaturen att just Ozone Fukkaz spelade samma dag som jag kom till Göteborg för ett par veckor sedan. Så taggad som jag var inför detta är svårt att beskriva med ord! Spelningen ägde rum efter att amerikanska gruppen G-Side röjt på scenen och platsen för kvällen var supermysiga klubben Nefertiti. Jag stod längst fram och fyllde i texten när Hab och Foolish sträckte fram mikrofonen. De spelade samtliga nämnda låtar plus en ny låt som ännu inte har släppts. Det var otroligt mäktigt att få vara en del av detta historiska framträdande. Jag fick en "imaginär" guldstjärna för engegamanget av Mr. Foolish när det hela var över, och min kväll hade inte kunnat bli mycket bättre. Gör er nu själva en stor tjänst och kolla in dessa herrar. De har mycket mer att erbjuda framöver. Det är jag helt övertygad om.

 

Mediamaskinens betyg på spelningen:

 

/Johan